I "Fänrik Ståls sägner" uppmanas vi att fråga en veteran från finska kriget vem som var tapprast av dem alla. Runeberg räknar med att svaret blir "Ja, herre, Duncker hette han!"
Joachim Zachris Duncker var en av dem som stimuleras av orimliga risker. Med sin jägartrupp utkämpade han 1808-1809 års mest våghalsiga företag. Det är sjöstrider med kyrkbåtar, slaget om Virta bro, nattliga överfall, kamp med kosacker om isbelagda fjärdar. Andra stupade eller svek - Duncker gav aldrig upp. Men kan någon vara tapprast av alla och ändå överleva?
Om detta handlar "Duncker och Savolaxbrigaden". Boken skildrar Duncker och hans närmaste chefer - Sandels, Cronstedt, von Döbeln - alla olika, men exempel på framstående ledare. De gör brigaden ryktbar under samtiden och till en förebild för framtiden.

"Jag är ämbetsman i staten och får icke ha avseende på annat än mina plikter, det vill säga att blint lyda mina förmäns befallningar. Likvisst bör vi icke ge allt hopp förlorat. Med Guds hjälp torde vi framdeles få bättre tider och kanske den glada minuten snart inträffar att jag i mina öppna armar får trycka er allesamman till mitt blödande hjärta."
J. Z. Duncker, i ett brev till hustrun Maria Charlotta.

Bertil Nelsson har tjänstgjort som officer vid infanteri- och pansarförband. Han var överstelöjtnant vid arméstaben 1974-83 med ansvar för utbildnings- och ledarskapsböcker. Bland hans tidigare böcker kan nämnas "Breven från Tonkin" (1976 & 1998), "Från Brunkeberg till Nordanvind" (1993) och "Regementen och vapenbröder" (1995).