Hon faller från hög höjd. Och hårt.

Molly kapitulerar inför sitt alkohol- och tablettmissbruk. Hon har nått den avgrundsdjupa botten och ber till slut om hjälp. Trots att många i familjen och vänskapskretsen anser att hon är kunnig och har lyckats i väldigt mycket, känner hon sig fullständigt misslyckad. Alkoholen och tabletterna blev lösningen. Trodde hon. Snart befinner hon sig på behandlingshem, långt från sin stol i riksdagshuset.

Vägen till ett liv utan missbruk blir lång och knagglig. På behandlingshemmet tvingas hon vara ärlig mot sig själv, och mötena med de andra olyckssyskonen ger henne perspektiv på sitt liv. Utmaningen för dem alla är att våga se sanningen i vitögat, släppa skammen, förlåta och börja älska sig själva, med fel och brister – där det svåra inte är att ta det sista glaset, utan att aldrig ta det första igen.                      

Trots alla böcker och tv-program som görs om beroendesjukdomar, lever ändå skulden och skammen kring missbruk kvar i samhället. Berättelsen har inslag av självupplevda händelser, och författarens hopp är att boken ska kunna bidra till fler diskussioner om sjukdomen.