"Hur talar man om tystnaden? Man rör vid tangenterna så lätt att ljudet mest påminner om ett stilla, distraherande regn mot fönstret. Hur gör man ett osynligt liv synligt? Man spänner upp en tunn duk och börjar helt enkelt treva sig fram. Hur skriver man fram en stum bror när det väl är försent? Man plockar upp en pinne och petar lite här och petar lite där." Ro, bror är Kurt Levlins fjärde diktsamling.