Hjalmars liv har gått i raketfart. Med en lysande karriär har han knappast haft tid till att möta sina känslor. Men när åldern tvingar honom att sakta ner tvärstannar han. Det som hände den där julidagen 1963 spelas upp om och om igen ...

Han har samlat ihop en förmögenhet medan han sprang, men har ingen att dela den med. Ett rum på Kollektivet Strandgården blir ett första steg för att hitta en arvtagare.

Marie har nyss blivit arbetslös, har utflugna barn och en exmake som leker Tarzan i Brasilien. Ensamheten äter upp henne. Livet har stått stilla alldeles för länge och det enda sättet hon kan börja leva igen är att våga börja gå.

De två främlingarna möts när de flyttar in på  Strandgården, och trots att de levt så olika liv tycks de  ha en hel del gemensamt Han vet hur man springer, och hon vet hur man saktar ner. Kollektivet visar sig vara en plats med stark  gemenskap, knarrande golv och minnen som  kommer att prägla nutiden på ett oväntat sätt.