Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907.

Diktsamlingen På hemmets altare (1908) är en hyllning till Hanssons hembygd i Skåne. Här ryms även en svit ljusa stockholmsdikter, skrivna efter ett besök i Stockholm 1907.