Vilhelm Ekelund (1880-1949) tillhör en av de stora inom svensk litteratur. Mest känd är han för sin symbolistiska lyrik, men han skrev även en lång rad betydelsefulla essä- och aforismsamlingar. Poetiskt var Ekelund inspirerad av Ola Hansson, som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. 1916 och 1924 tilldelades han Samfundet De Nios Stora Pris. Han tilldelades även Frödingstipendiet, Bellmanpriset och Tegnérpriset samt blev 1937 hedersdoktor vid Lunds universitet.

Melodier i skymning, Vilhelm Ekelunds tredje diktsamling, fick ett positivt mottagande då den gavs ut 1902. Författaren och litteraturhistorikern Oscar Levertin menade att boken inte innehöll något ”sensationellt eller larmande” för en större publik och att de som blott förstrött tog del av dess innehåll lätt kunde förbise Ekelunds ”lågmälda men själfulla poetiska individualitet”, vilken framträder ”i dessa vers av soligt vårljus och vårtöcken”.