Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för Fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien.

Gammalrödja: Skildring från en bygd som ömsar skinn (1931) har en fragmenterad uppbyggnad, vilket överenstämmer med den upplevelse av värdeupplösning som det nya samhället förde med sig. Mycket av det gamla parodieras, men en del företeelser lyfts också fram som värdefulla, som den äldre kvinnan som har kunskaper om jordbruket och den gamla bygemenskapen. Wägner framhåller individens relevans och ansvar, betydelsen av det självständiga moraliska ställningstagandet gentemot lärosatser och auktoriteter. Boken mottogs välvilligt av kritiken när den kom.