Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för Fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien.

1948 började Wägner, på uppdrag av Akademien, arbeta på en minnesteckning över den svenska kvinnorörelsens främsta pionjär, författaren Fredrika Bremer. Wägner hann aldrig fullfölja projektet.

Av minnesteckningen över Bremer presenteras här vad som förelåg vid Wägners bortgång. Bokens första avdelning består av början av den avsedda minnesteckningen. Den andra avdelningen innehåller ett fragment av ett föredrag hållet 1948. Den tredje avdelningen utgörs av en text skriven för uppläsning vid Akademiens högtidssammankomst.