Nio essäer om Sven Delblanc

I Sven Delblancs romaner förenas fantasifull fabulering med allegoriska och mytiska mönster. Hans prosa växlar mellan frisk realism, uppsluppen grotesk, humor och nattsvart förtvivlan. I hans texter finns både stark medkänsla och sinnrik idédiskussion.

I en värld präglad av kris och undergångskänsla diskuterar Delblanc ett viktigt problem. Finns det ett humanismens tredje alternativ till auktoritär ordning och egoistisk frihet? Delblancs bild av världen är mörk, men mörkret motsägs både av en absurd och trotsig motståndsvilja och en enastående språklig vitalitet.

I föreliggande bok belyser nio litteraturhistoriker och kritiker Delblancs mångfacetterade författarskap. Fem av texterna härrör från Delblancsällskapets symposion i samband med dess 20-årsjubileum 2019. De har kompletterats med fyra tidigare publicerade texter.

Kurt Johannesson skriver om modernism och retorik i romanerna Kastrater, Speranza och Jerusalems natt och Bo Gustavsson diskuterar pjäsen Senecas död, romanen Ifigenia och essän Homerisk hemkomst, alla med koppling till antiken.

Håkan Lindgren och Crister Enander tar upp Delblancs civilisations- och samhällskritik i Grottmannen och Änkan.

Bo Larsson belyser Delblancs dialog med Kierkegaard i Moria land, och Jenny Maria Nilsson tar samma roman som utgångspunkt för en personlig betraktelse av människans villkor.

Helene Blomqvist skriver om den mänskliga beröringen i Delblancs texter och Lars Ahlbom om hans livslånga intresse för Jesusgestalten.

Boken avslutas med en essä av Magnus Halldin om Slutord, den dagboks- och tankebok Delblanc skrev när han drabbats av den cancer som skulle ta hans liv 1992.

Sven Delblanc (1931-1992) Sven Delblanc debuterade med Eremitkräftan (1962), en spännande bildningsroman som slår an det i författarskapet genomgående frihetstemat. Hans riktigt stora genombrott kom med Prästkappan (1963), en färg-rik, både uppsluppen och förtvivlad pikareskroman som utspelar sig i Fredrik den Stores Preussen. Med de episka tetralogierna Hedebysviten (19701976) och Samuelsviten (19811985) erövrade Delblanc en stor publik. Den förstnämnda blev succé som tv-serien Hedebyborna. Samuels bok, som inledde den senare sviten, belönades med Nordiska rådets stora pris. De idéanalytiska historiska kortromanerna Kastrater (1975), Speranza (1980) och Jerusalems natt (1983) behandlar respektive konsten, politiken och religionen. I de självbiografiska böckerna Livets ax (1991) och Agnar (1993) skildrade Sven Delblanc smärtsamt självutlämnande sin uppväxt med en auktoritär far. Livets ax belönades med Augustpriset.