Inför en litteraturfestival i Mexiko ombeds Miriam Toews svara på frågan Varför skriver jag? . Hon sätter sig ner för att svara men varje försök till svar refuseras av arrangörerna, och för varje nytt försök avtäcker Toews nya skikt av sorg, skuld och tomhet kopplade till hennes sin självmord. Hon börjar inse att allt hon skrivit och allt hon skriver har varit och är en korrespondens med systern, en korrespondens som numera endast möts med tystnad.

I En vapenvila som inte är fred skriver Miriam Toews med skakande ärlighet en memoarbok i ett försök att förstå om livet ska levas som tragedi eller komedi.

Miriam Toews räknas till Kanadas allra främsta samtidsförfattare och finns sedan tidigare utgiven på svenska med Kvinnor som pratar, Ensamma strider och Mina futtiga små sorger.