Hur kan politisk satir fungera som samhällsspegel? Vilka drag är utmärkande för bra satir, sett i ett historiskt perspektiv? I Politikern i svensk satir 1950 2000 får vi följa satirens gestaltningar av politikerrollen under fem decennier från efterkrigstidens folkhemsbygge fram till idag. Historikern Martin Åberg kan konstatera att bilden av beslutsfattarna har genomgått stora förändringar under de femtio år som hans studier omfattar.

Under 1950-talet var det folkhemspampen som stod i fokus för den politiska satiren. Han var egenmäktig och självgod, men också folkligt förankrad och respekterad. Senare framträder en ny typ av politikerbild: välfärdsmanagern cynisk, egennyttig och omoralisk i största allmänhet. Genom exempel från Grönköpings Veckoblad och tv-programmen Snacka om nyheter och Parlamentet visar Åberg hur dessa gestaltningar av beslutsfattaren hänger samman med viktiga förändringar i det svenska samhället.

Martin Åberg är docent i historia och verksam som universitetslektor vid Karlstads universitet. Hans tidigare publikationer inkluderar bl.a. böckerna Samförståndets tid (1998) och Social capital and democratisation (2002, tillsammans med Mikael Sandberg).