I denna diktsamling tar poeten Johan Rasmundson med läsaren på en fängslande resa, genom existentiella och surrealistiska landskap, där mänskligheten famlar i nattsvart mörker, uppför branter och nedför de djupaste avgrunder. Men här finns även en ständigt återkommande sol som stiger upp och värmer även de frusnaste själar. En diktsamling som tar upp frågor om människans utsatthet. Om främlingskap och ensamhet som man kan uppleva både som enskild individ och inför sina medmänniskor. Att finna någon slags sanning och en plats att vila i.