Om man ibland ser vad som händer och förstår vad som sker.
Kan man då undvika att inse konsekvenserna?
Många drunknar i vardagen i längtan efter glädje, kärlek och närhet.
Var finns då orden att beskriva det?
Om man låter orden strömma genom huvudet
och låter dom lägga sig i en egen ordning.
Är det då bara meningslösa tankar som lekt med bokstäver?
Carl Fridh