Madeleine Holm har arbetat i över tjugo år som skötare inom psykosvården. Hennes dikter växer fram ur ett behov av att ge röst åt det som döljs bakom strikta rutiner, produktionstänk och tidspress. Med utgångspunkt i personliga möten med utsatta människor skriver hon fram en skildring av närhet och naken mänsklighet – och om vad som sker när dessa grundläggande behov krockar med systemets kyla. Det är en diktsamling som synliggör det tysta och tar vid där journalanteckningarna slutar.