Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var, förutom författare, även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a. Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien.

Romanen Silverforsen (1924) kan beskrivas som ett både allvarligt och humoristiskt drama med en rapp dialog som driver handlingen framåt – mot ett för läsaren överraskande slut.

I fokus för berättelsen står prästgården, där prästen Gabriel, hans syster Virginie samt deras åldrade mor bor. Där huserar även fosterdottern Gudrun med man och dotter. Bakom de stängda dörrarna rasar flera konflikter, varav den mest centrala är det faktum att fosterdottern har varit otrogen mot sin man. Snart uppdagas otrohetsaffären...