Året är 1749 och den trettonårige Aron skall påbörja sina högre studier i Uleåborg, i en främmande stad, långt bort från familjen − och han skall skiljas från sin mamma. Det nya och främmande skrämmer honom, men lusten att få lära mer sporrar samtidigt. Det är en dynamisk tid han lever i och livet ligger ju framför honom − Eller gör det verkligen det? Ångesten finns där. Den som har legat och lurat allt­sedan dagen då pigan Hilja väste de förlamande orden i örat på honom. ”Du ska passa dig, Aron, det är int’ över ännu. Barnen di dör i den här familjen, di dör!”

Aron får trots allt leva. Men vetskapen om att han är det tjugofemte och sista barnet i syskonskaran tynger honom. Sjutton av hans syskon dog som små, de flesta under sitt första levnadsår. Han känner sig förpliktigad att lyckas när så många aldrig fick chansen att leva sitt liv. Dessutom finns de äldre bröderna ständigt där som en skugga i fonden, eftersom de alla gjort karriär och blivit framgångsrika. 
   Hans driv och nyfikenhet leder honom dock ut i världen. Efter Uleå­borg, Uppsala och Göteborg hamnar han som präst i den svenska kyrkan i London. Mötet med den väldiga, pulserande staden påverkar honom starkt − och det är som en bruten man han många år senare återvänder till Sverige, men där väntar nya, oväntade möjligheter för den utslitne prästen.

Det tjugofemte barnet är en historia om en människa − en präst − på 1700-talet. En biografi i romanform där vi även får följa andra skeenden under denna tid.