Innan du for satt du en stund hos mig.
Din blick var närvarande.
Du såg mig som bara du kan se mig.
Du var helt och hållet hos mig.
Trots att allt snart skulle uppenbaras för dig.
Trots att himlens härlighet väntade dig.
Som om inget av detta var större än att se mig.
Än att sitta hos mig.
Jag berättade om min dag.
Du lyssnade.
Och medan himlen drog i dig
smekte du min kind.