Tumör, plötslig död, testamente.

Orden snurrar. De överröstar hennes tankar. Ett dån som belägrar förståndet och gör Harriet skräckslagen inför allt det vardagliga. Hon faller, kippar efter andan. Famlar för att återfå balansen.

Men egentligen började allt 300 meter och flera år tidigare. På andra sidan tunneln, där det gamla bruket möter det nya. Där Harriet bodde med barnen och Erik. Hon som brukade sitta på balkongen, bland dotterns kapkrusbär, och se över till de äldre husen.

Tiden då hon kunde höra sonen sjunga och lät drömmarna föra henne bort, bort från jobbet som politiker, bort till stränderna.

Sömlösa är berättelsen om Harriet. Om en kropps rädsla. Om minnen. Om tid i vila. I väntrum. Den handlar om ödet att finna sig räknandes ekollon i Stadsträdgården. Ovetandes om familjen och arbetslivet. Om vägen tillbaka.