Diskussionerna var öppna, stimulerande, informativa och glädjefyllda. Jag träffade många personer som hade entusiasm och beslutsamhet och individer som hade stora visioner. Jag försökte göra mötet med dem till en trevlig pratstund som jag dokumenterade, snarare än till en formell intervju. Resultatet blev ett gemensamt samtal och förståelse för åsiktsskillnader.  

Genom intervjuerna och de som intervjuades försökte jag också dokumentera mina egna önskningar, visioner och önskemål. Jag njöt av dem grundligt och det var kul att göra det. Kanske var det på grund av detta som en intervjuperson (en skådespelerska) skämtsamt sa till mig: Jag följer alltid ditt arbete med att göra intervjuer i tidningar och tidskrifter. Jag tror att du använder oss som ett sätt att uttrycka dig! En annan person, nära vän till mig, sa kritiskt till mig: Dina intervjuer är fyllda med för mycket av dina egna uppfattningar och synsätt. Sluta med det och försök låta dem prata, och du bör skriva eller dokumentera deras idéer med deras egna ord. Kommentarerna har ju förändrats och de verkar vara väldigt korrekta och bearbetade.  

Ghirmay Yohannes är författare, konstnär och filmskapare från Eritrea. Under åren 2016-2018 var han Göteborgs stads fristadskonstnär. På Korpen har han tidigare utgivit bl a De försvunna drömmarna och 20 röster från Eritrea (båda på tigrinja). Han medverkar med texten "Brevet till presidenten", på tigrinja och svenska, i fristadsantologin Skapande liv, redigerad av Johanna Lindström.

Mina drömmar utkommer samtidigt i en engelsk utgåva under titeln My Dreams.