Den 27 juli 1959 beslöt den socialdemokratiska regeringen att utestänga högerledaren Jarl Hjalmarson från den svenska FN-delegationen. Därigenom kulminerade motsättningarna mellan högerpartiet och socialdemokratin om den svenska neutralitetspolitiken och om Sveriges relationer till Sovjetunionen. Hjalmarsonaffären utvecklar sig snabbt till en av de bittraste och mest intensiva uppgörelserna om svensk utrikespolitik under det kalla kriget. Boken undersöker med hjälp av tidigare hemligstämplat material utrikesminister Östen Undén, statsminister Tage Erlander och högerledaren Jarl Hjalmarsons säkerhetspolitiska överväganden under affären. Resultatet utgör sedan grund för ett försök att förklara och förstå utformningen av den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken under 1950-talet och framväxten av den s.k. aktiv utrikespolitiken under 1960-talet.