Den här bokens bärande argument är att vi inte fullt ut kan förstå Sverige om vi inte förstår normerna i landet. Under Sveriges historia utvecklades unikt starka normer kopplade till arbete och individers ansvar, bland annat på grund av kombinationen av ett kallt klimat, en utbredd äganderätt och skolans fokus på karaktärsutveckling. Detta möjliggjorde i sin tur skapandet av ett enormt välstånd och ett framgångsrikt välfärdssamhälle.


Men över tid försämrades normerna som en anpassning till samhällsutvecklingen. Framväxten av en generös välfärdsstat underminerade paradoxalt nog normerna som den byggde på – och vuxengenerationens överföring av normer till de unga försvagades. Skolan slutade samtidigt att betona karaktärs-utveckling till förmån för elevinflytande.


Nyligen har dock politiska förändringar ändrat färdriktningen. Arbetslinjen, sänkta skatter, mindre generösa offentliga er sättningar och starkare incitament att arbeta hårt i skolan har återigen börjat förbättra normerna. Men de är fortfarande inte lika starka som de en gång var.

För att förbättra normerna ytterligare behövs en arbets- och välfärdspolitik som i högre utsträckning stimulerar dem i rätt riktning. Det finns också goda skäl att lägga mer fokus på elevernas karaktärsutveckling i skolan. Resan mot starkare normer i samhället måste helt enkelt börja med en skola som bygger elevers karaktär.