Liberalismen har på senare år inte bara utmanats av populister på högerkanten, utan även av en förnyad, progressiv vänsterrörelse. Kritiken från vänsterkanten utvecklades ur en anklagelse – som förvisso var korrekt – om att liberala samhällen inte levde upp till sina egna ideal om lika behandling av alla grupper.

Kritiken vidgades över tid och kom att även rikta sig mot liberalismens grundläggande ideal som sådana, såsom premissen om universell mänsklig jämlikhet och mot betydelsen av yttrandefrihet och vetenskaplig rationalism som metoder för att nå kunskap.

I Missnöjets tid genomlyser Francis Fukuyama både högerns och vänsterns kritik av liberalismen – och tar sikte mot ideologins grund: principerna om jämställdhet och individens frihet. Boken är en tungviktarens uppgörelse med liberalismens motståndare och visar samtidigt på möjligheten att, trots dess brister, värdera liberalismens förtjänster framför illiberala alternativ.