Denna skrift berättar om en bygdehistoria i den del av världen som kallas Öna i Nykils socken, nära Ulrika socken. Annika Johansson, präst i samma socknar, har utfört ett detektivarbete av gången historia, som bara den gör som är djupt intresserad av hur människor har levt sina liv förr i tiden – de har något att berätta för oss idag. Öna – ett litet paradis idag, var förr en plats där idog strävsamhet och kamp för livets uppehälle parades med uttryck för mänsklig längtan och drömmar om ett drägligt liv. Skriften om Önas tidigare historia är ett dokument om en vacker natur, full av levande väsen, en levande jordbrukskultur och en tidsepok full av de existentiella och andliga frågor nog varje människa brottas med, som levt ett liv i armod och utsatthet. Men skriften är också ett stycke pilgrimshistoria, där vi får möta original som Östergötlands siste luffare – Gustav Hermansson (begravd på Nykils kyrkogård) och Verner Mosen – en vandringsman som under sin levnad sökte det goda livet. De representerar den vandringsådra alla människor är bärare av. De uttrycker insikten om att människan är mer nomad än hon tror om sig själv med ett sökande efter livets vattenkällor – både i yttre och inre mening. Nykil och Ulrika socknar är att gratulera till det nya tillskott till sin historia man nu fått med denna skrift om ”Öna – en flik av himmelen ...”