Vi människor har fem sinnen, vissa har absolut fler men somliga lever med färre. Det här är en roman med flera bottnar. Johanna, huvudpersonen, känner sig förföljd. Allt värre upplevelser skapar rädsla och krypande ångest. Men syftet med boken är också att berätta om hur det går att göra sitt liv värdigt och värt att leva när synen inte finns där, hur alla praktiska knep växer fram och att det krävs både fantasi och tro på sig själv för att växa som människa. När andra som ser säger att det inte går så måste du själv hitta en egen väg att lösa problemet på. Personerna i boken är skapade ur fantasin men erfarenheterna av att leva med synnedsättning är mina egna. Handlingen är förlagd till Burträsk, ett litet västerbottniskt samhälle som liksom omfamnas av sjön som där kallas för träsk. Monica Fredriksson