"Å! Om jag höll mänskligheten så som jag håller dig skulle jag strypa den! Om den bara hade ett liv skulle jag hugga den med den här kniven, jag skulle utplåna den! Om jag höll din Gud skulle jag slå honom så som jag slår det här trädet! Om jag höll min mor, min mor som gav mig livet, så skulle jag sprätta upp hennes buk! Det finns ingenting mer fasansfullt än en mor! ... Å! Om hon bara hade strypt mig i sina inälvor, så som vi gjorde med vår son ..."

Pétrus Borel (1809-59), som kallade sig för lykantropen "varulven" presenteras nu för första gången på svenska, med sitt främsta verk novellsamlingen Champavert. Sju grymma berättelser om våld och lidelse, skrivna med ett frenetiskt ursinne som förebådar såväl Lautréamont och Kafka som de senare surrealisterna. "Varulvens raseri är alltomfattande, förtärande, och förmår ännu chockera sina läsare. Hans prosa pekar rakt framåt mot 1900-talets fasor, mot revolutioner och utrotningskrig", skriver Elias Wraak i sitt förord. "Hans noveller är små svarta maskiner som han vrider upp och släpper lösa".