Bo Ulfvenstierna är riksspelman och hette på den här tiden Isaksson. Mest känd var han som Bo i Rannsätt. Han besökte Vålhalla­sätern första gången 1975 för att utröna om det fortfarande fanns någon som kunde lulla vallåtar. Tio år senare blev han bekant med Katarina Jerkersdotter Engblom, bildväverska, folkmusiksångerska, och framför allt intresserad av säterkulturen - livet på en fäbod. Hennes dröm var att få driva sätern Vålhalla i norra Värmland.
Drömmen förverkligades 1990 och Katarina skulle börja som kulla med djuren på Vålhalla. Men efter bara några dagar drabbades hon av en stroke och avled, 33 år gammal.
Sommaren 1991 beslöt sig Bo Isaksson för att föra Katarinas och sitt eget engagemang på och för Vålhalla vidare. Det gällde i vidare mening hela säterkulturen i Värmland. Han kom dit med fjällkor och kalvar. Han var nybörjare, om än inte på djur och djurhållning, men på just säterliv.
Redan från början dokumenterade han livet på sätern i en dagbok.