Ibland skäms vi. Vi skäms över att vi finns till. Det gör ont att leva, smärtar att vara människa. Det är något skamfilat över hela vår existens. De unkna lukterna, de slitna fraserna. Språket som inte är tillräckligt, som mest bara blir ett pekoral eller en tafflig Hötorgsmålning. Vi sträcker ut våra händer för att nå varandra, men når sällan något annat än vår egen spegelreflektion.
Men kanske är det så att det skamfilade ibland måste få lov att visa sig? Kanske måste vi lyfta fram det fula, misslyckade och ojämna i ljuset för att få syn på allt det andra som också finns?
Skamfilade ojämnheter är en diktsamling med stor spännvidd. Språket växlar mellan ett enkelt tilltal och en skarp humor. Låt dig bjudas in i det allt annat än trygga folkhemmet. Välkommen in i en värld där den döda fågeln kastar sin stoppning och där människan gör sig av med sin egen människoförklädnad.