Denna skrift vänder sig till de som är intresserade av vad tro på Gud kan vara och hur konst kan gestalta den. Om du får frågan om du tror på Gud säger de flesta att de inte gör det. Om du får frågan om du bett någon gång säger de flesta att de gjort det. Den kortaste bönen är en oartikulerad suck! Bokens struktur är den klassiska mässan med rubrikerna Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus, Agnus Dei och Benedicamus på latin. De är översatta och nyskrivna i varje kapitel. Mässans form börjar trevande och klagande i moll och fortsätter sökande efter mening och hjälp att få ta emot näring, kraft och slutar i hopp och gemenskap i dur. Varje kapitel innehåller spridda nedslag och associationer jag fångat. De härleds ur Bibeln och mässan och mina egna upplevelser i mitt liv, ur målningar jag hämtar hem och målar. Om jag skulle beskriva min egen tro, hur gör jag? Vad är den judekristna värdegrunden? Kan jag ge något av den i arv? För mig är tron glädje, kärlek, styrka och frihet. Att måla gör mig glad. Ett flöde stiger upp ur mitt inre som illustrerar och gestaltar tron. Jag hittar nya trådar bakåt i tiden i min mors släkt i Jämtland och de sammanstrålar med min fars skånska släkt. Jag hämtar pärlor i konsten att ge vidare till andra att ta emot. Förlåtelsens betydelse i Bibeln är viktig. Den berättar om att Gud kan ändra sig, förlåta och gå vidare, väljer ut någon oväntad att utföra sina verk, ger de svaga rätt och upprättelse, och hopp som vi får ta emot i tron. Jag har fått mycket i arv och nu ger jag det vidare. Materialet i boken är inte i tidsordning, och associationerna mellan den hebreiska Bibeln i Gamla testamentet och det Nya Testamentet löper fritt.