»Under den stora värmeböljan år 2018 stod ovanligt många fönster i stan på vid gavel, i en och annan fasad samtliga. Husens uttryck förändrades och blev svårtolkat. Vad var det man egentligen såg? Stod man och skådade upp mot en kuliss som trots sin tvådimensionalitet hade ett outgrundligt innehåll, eller vandrade man mellan volymer som trots sin ihålighet inte innehöll någonting annat än, möjligen, mörker, utmattad tid, förbrukad synlighet? (Fast samtiden talade inte gärna i så poetiska och filosofiska ordvändningar, utan hellre i apokalyptiska och politiserande termer om utmätt tid och förbrukade drömmar )«

Så inleder Ulf Eriksson Svarta fyrkanter, de mikromemoarer han började skriva 2018.

De 100 texterna berör pandemin, poesi, barndom, översättning, resor, Sveriges politiska förändringar, konst och kärlek. Boken är inte bara en fördjupning av Ulf Erikssons liv och författarskap utan också ett tidsdokument. En poetisk och själv­reflekterande blick på det egna livet: samtidigt stjärnkikare och mikroskop.