Reven som gick över vegen och rekor som man eter – så kallat Stockholms-e har för många blivit en symbol för huvudstadens dialekt. Men hur vanligt var egentligen Stockholms-e i äldre stockholmska, och vilka andra uttalsdrag fanns det? I den här boken beskrivs vad som kännetecknar den äldre stockholmskans uttal, hur uttalet skiljer sig åt mellan olika grupper och hur det har förändrats över tid. Beskrivningen bygger på analyser av närmare hundra timmars ljudinspelningar med stockholmare födda mellan 1862 och 1946. I ett kapitel sätts en enskild inspelning under luppen för en närstudie av språkmelodin i äldre arbetarklasstockholmska. Perspektiv på stockholmska rymmer även en analys av överklassens stockholmska med fokus på kungafamiljen, och en mindre studie av hur och när stockholmska uppkom som idé och begrepp. I boken diskuteras också olika uppfattningar som finns om stockholmska och om stockholmare. Varför anses till exempel det så kallade ekensnacket ofta vara den mest ”äkta” stockholmskan?