SVÄLT SOM VAPEN, två miljoner döda, de flesta barn. Under Biafrakriget följde världen för första gången en oerhörd svältkatastrof i direktrapporter. Få lämnades oberörda av bilderna på utmärglade, skalliga barn med groteskt uppsvällda bukar. Under kriget blev Biafra en obevekligt krympande enklav, isolerad från omvärlden, helt beroende av den nattliga luftbro Röda Korset och kyrkorna höll i gång. Ur krigskaoset föddes en ny hjälporganisation, Läkare utan gränser.

Kjell Asplund, då ung läkare för Internationella Röda Korset i Biafra, berättar nu, med ett drygt halvsekels perspektiv, om kriget, svälten, nödhjälpen och utbrytarrepublikens slutliga sammanbrott. I dramatiska scener och återskapade stämningar och dialoger skildrar han krig, svält, förnedring och undergång. Men också medkänsla och mänsklig värdighet. Han tar upp de många etiska dilemman som mötte under
svältkatastrofen och hjälparbetet.

Mest av allt är boken en plädering mot krigets vansinne, högaktuell också nu på 2020-talet.