På 70-talet förändrade Alice Cooper populärkulturen. Bandet - för det var ett band - blandade rock med teater, provokation och skräckestetik. Med smink, ormar och sceniska avrättningar skapade de en show som var lika mycket konstprojekt som musik. Gruppen tänjde på gränserna till vad som ansågs vara underhållning. De provocerade, lekte med publikens reaktioner och utmanade konventioner. Framförandet var konfrontativt och showens tema kretsade kring våld, bestraffning, död och återuppståndelse. De "satte pålen i hjärtat på hippiekulturen", som sångaren själv uttryckte det. Varje medlem bidrog till att forma figuren Alice Cooper, men redan år 1975 splittrades bandet. Sångaren Vincent Furnier behöll namnet och fortsatte som soloartist, men allt han gör bottnar i det band han en gång skapade. Det här är den första boken i sitt slag om de tidiga åren i bandet Alice Cooper, skriven av hårdrocksjournalisten Carl Linnaeus.