Så bär vi än en gång ombord mast och segel på det svarta skeppet; ut mellan öarne och vidare med ett väl rustat skepp och med de ypperste av roddare tjugo. Kanske ingen av dem har hört om den mångförslagne men ändå bär de havets ryggar och metaforer inom sig. Ut genom de smalaste av sund, ut på de vidaste vidder av vatten med havshorisontens ständigt svinnande dröm framför sig.