All-in - Fredrik Nygård, Nordens värsta gambler och bedragare

Ett klirrande mynt i en spelautomat på en bensinstation i barndomen blev starten. Det dröjde inte länge förrän lånen och lögnerna följde. Och ångesten. Med åren skruvades allt upp till en öronbedövande volym. Insatserna blev större. Lögnerna alltmer raffinerade. Ångesten djupare.
Fredrik blåste allt och alla. För han levde själv i en lögn. En lögn om att han skulle fixa allt – skulderna, relationerna, framtidsutsikterna – genom nästa resa till Las Vegas eller nästa bedrägeri.

All-in tar läsaren med på en resa in i en spelmissbrukares och bedragares sjuka värld. Där det finns feta sedelbuntar, limousine och champagne ena dagen och ångest och hemlöshet nästa. Där spelmissbrukaren förlorar kontakten med sina vänner en efter en. Där till och med de allra närmaste ger upp hoppet om honom.

Aftonbladet beskrev honom som ”pokersveriges mest hatade man” och satte rubriken ”I huvudet på en bedragare”.
Finns det hopp om en framtid när skulderna är höga som skyskrapor och nästan alla har vänt en ryggen? När det enda ljus man ser kommer från ett tåg man hoppas ska göra slut på lidandet?
Fredriks historia är inte bara en bladvändare. Den visar att ingen – verk­ligen ingen – är bortom räddning.


OM FÖRFATTAREN

Fredrik Nygård, född 1976, växte upp i svensk­finska Pedersöre, utanför Jakobstad. Efter ett tumultartat liv på den internationella arenan bor Fredrik i Vasa, Finland, sedan 2015 tillsammans med sin fru Sarah och dotter Ella Grace. Han tur­nerar Norden runt och föreläser om spelmissbruk och dess konsekvenser.
Robert Lux är en före detta professionell nätpokerspelare. Han blev nordisk mästare i poker 2004 och har totalt tjugo års erfarenhet av spel och spelvärlden. 2005–2010 skrev han Sveriges mest lästa pokerdagbok under pseudo­nymen ”Dödarn” i tidsskriften Poker Magazine. Han har även skrivit bloggar och krönikor för Aftonbladet och Expressen. Robert är bosatt i London.

Med dunkande huvud och jäktad puls tränger jag mig igenom kasinot och ut till entrén. Där väntar en trött kö med trötta taxibilar i en stad som aldrig sover. Jag hoppar in i första bästa bil, drämmer igen dörren efter mig med en smäll, och genast sätter vi fart mot mitt hotell.
Med frånkopplad hjärna skyndar jag in genom lobbyn och upp på rummet – rusar som om varenda försinkad sekund försämrar mina chanser att ta tillbaka vad som är mitt. Med fumlande fingrar trycker jag in kod­låset till safen, tar en av de två tjocka sedel­buntarna, och låser igen. Sedan försvinner jag ner till lobbyn, tar nästa taxi tillbaka till The Bellagio och skyndar med en ostoppbar kraft tillbaka till samma bord där jag möter samma dealer.
Samma sura gamla gubbe.
Nu ska jag minsann ta revansch på den här dealern och det här bordet! Lekarna i Vegas är allt annat än oskyldiga. Det är staden som inte byggdes av vinnare, och leken jag gett mig in i är en utan sköna kickar. Den är varken underhållande eller trevlig, och ovetskapen om hur detta kommer arta sig stressar mig något fruktansvärt. Jag slänger fram min bunt, dubbelt så tjock som den förra, och utan chans till återvändo är vi i gång igen.
– Ur inledningen