Robert Antelme arresteras under kriget för sitt arbete inom motståndsrörelsen. I juli 1944 deporteras han till Tyskland och genomlever krigets sista år i fångenskap i koncentrationsläger, i yttersta armod och utmattning. Människosläktet är det enda större verk som Antelme skriver och det framstår som utstött i närmast ett plågsamt och utdraget andetag efter hemkomsten till Paris. Idag anses det som en av de viktigaste och mest berörande skildringarna av mänskligt lidande, motstånd och överlevnad i koncentrationslägrens universum.