"solen stiger / staden sjunker / och vi var där" Sara Bergs kvarlevor av dagen rör sig mellan smörmärken och smältande isar, övervakningskameror och hundpromenader, hänglavar och excelextremism. Mot en vardagsgrå fond som kanske är skymning, kanske gryning, kanske bara en mulen novembereftermiddag någonstans i 2020-talets Sverige blickar hennes dikter ut över samhället med humor och sorgmod. Här frammanas en självlysande alldaglighet. Eller med dikternas egna ord: en klar väderlek.