Detta är en sann berättelse om civilkurage. Att stå upp mot det vi vill kalla för ondska och att resa sig oberoende hur många gånger du faller. Att inte vika, även om utsikterna är emot dig.

Vi får följa Kornel, ett oönskat barn som föddes i Budapest 1920. Som 15-åring blev han en av ledarna i den väpnade motståndsrörelsen mot den dåvarande ungerska regimen och åkte in och ut ur säkerhetspolisens fängelser. Hans grupp genomförde attentat. Han boxades, studerade på universitet och blev förälskad. Sin inre tomhet dolde han väl bakom det hårda.

Sen kom kriget. Kornel blev officer och stred på östfronten mot Röda armén och partisanerna. När den ungerska armén kollapsade, ställdes han under tyskt befäl någonstans i Ukraina och fick order att bevaka en grupp judar som skulle avrättas. På natten släppte han ut judarna och istället för att likvideras hamnade han i ett straffkompani som vandrade genom Europa under ett år och byggde broar och vägar, arbetade i fabriker och röjde minfält. Slutligen hamnade han i koncentrationslägret Mauthausen där han var fånge i ett år. Vid befrielsen hämnades han, gruvligt.

Tyvärr är denna roman alltför aktuell. Genom olika karaktärer och händelser får vi en levande beskrivning av hur det var att växa upp i dåtidens Budapest och hur ett land sakta kan förvandlas till diktatur.