Jag hade inte kommit för att träffa Kalinka. Jag skulle träffa Sultan, hennes ståtliga pappa som kunde allt inom cirkus. Men inför Kalinkas envisa strävan att nå fram samt hennes oemotståndliga
charm kapitulerade jag. Vi «flyttade ihop» bakom cirkusscenen. I ett kaos av hisnande akrobatik, dånande musik, eldnummer och allehanda ljudeffekter föddes en stjärna. Nanuk, som hon fick heta, var tillsynes fullkomligt oberörd av sin dramatiska miljö. Hon visade prov på ett förbluffande självförtroende och en inneboende medvetenhet om sitt livs innebörd.

Vårt partnerskap kom att baseras på ett djupt ömsesidigt förtroende och en total respekt för varandra. En innerlig kärlekshistoria och ett äventyr utan dess like växte fram. Vi levde i total symbios, hon var jag och jag var hon. Vår tillvaro visste inga gränser. Vår tillit till varandra slog

omgivningen med häpnad vart vi än befann oss liksom Nanuks proffsighet och självklara stjärnstatus.

Tills en dag då en oerhörd tradgedi krossade vår livsdröm och allt tog slut. Men inte ens i detta mörker övergav hon mig. Hon kom tillbaka, i formen av en blomma.