Med ett poetiskt språk, återhållsamt i sitt ordval, flödar berättelserna om Abdulrahman Afif genom denna korta berättelser. Från en berättelse till en annan växer en bild fram av livet i staden Amuda och dess omgivningar – ett liv där människor rör sig mellan marknadsstånden, längs dammiga sommargränder och vintertidens leriga vägar. Det är ett myllrande liv: elevernas sorl i skolans salar, kafébesökare som söker lättnad från vardagens tyngder, poeter som vandrar genom staden i jakt på mening och undflyende tankar, älskare som förlorar sig i en blick eller en gest, butiksägare som spanar efter kunder, och sufiskejker omgivna av lärjungar och trogna anhängare. Det här är dessa berättelsers värld – den sköra, vackra värld som faktiskt finns.