I Blåsiga byn blåser det alltid. Vinden susar mellan husen, får löven att virvla och hjälper bilarna att segla fram längs gatorna. Men en morgon är allt stilla. Tvätten torkar inte. Drakarna faller till marken. Och nere i det evighetsdjupa stupet hör Vidia någon som gråter. Vidia vill veta vad som har hänt. Kanske har vinden inte bara försvunnit. Kanske är det något som gått sönder. Och kanske är Vidia precis den som kan hjälpa till.