Maskrosor och gula träskor är en självbiografisk diktsamling som kan läsas som en berättelse eller som enstaka ögonblicksbilder. Den skildrar en flickas uppväxt i ett dysfunktionellt hem och följer henne upp i vuxen ålder. Vilka anknytningsmönster och beteenden som skapas när de basala behoven inte blir tillgodosedda. Det är en smärtsam skildring i hopp om att ge tröst om att vi inte är ensamma. Det är också en uppmaning till att det aldrig är för sent att läkas.