Genom Mexiko tar sig barn med flyktingsmugglare mot gränsen till USA. I sina försök att korsa den omhändertas de av gränsvakter och sätts i fängelseliknande förvar, eller försvinner i öknen för gott. Samtidigt reser ett New York-par med sina två barn med bil genom USA, på väg mot Arizona och de områden som en gång Geronimo styrde.

Barnen leker och sjunger i baksätet, men utifrån samtalen i framsätet börjar de inse att deras föräldrar håller på att separera. Samtidigt rapporter radio allt tätare om de ensamkommande flyktingbarn vid gränsen.

Barn försvinner och glöms bort. De deporteras och familjer separeras, såväl historiskt i folkmordet på ursprungsamerikaner och i den ström av flyktingar som offrar allt för att ta sig från Centralamerika till USA, men också i familjen.   

Ett litterärt mirakel.

- Aftonbladet     

De förlorade barnen - ett arkiv är inte mindre än ett storverk. Valeria Luiselli har i denna roman lyckats skildra olika slags förluster och drömmar, utan att spekulativt jämföra eller blanda ihop dem. Hon har funnit allvaret i de litterära lekarna för att gestalta en av vår tids katastrofer.

- Sydsvenskan   

Luiselli lyckas i denna bok förena en självbiografiskt färgad skilsmässoroman med ett essäistiskt reportage om en brutal koloniserings- och invandringspolitik: den lilla världen speglar sig i den stora och den stora tränger in i och splittrar den lilla. Inte för ett ögonblick känns detta konstruerat, utan bara självklart och oändligt vemodigt. Till sist återstår bara det hopp som ryms i barnens fantasier och en låda med blekta polaroidfotonfoton, en påminnelse om att barn alltför ofta glöms bort i de vuxnas värld.

- Dagens Nyheter   

En ambitiös, snillrik och mångbottnad roman som Luiselli mästerligt skriver, ordnar och komponerar.

- Svenska Dagbladet