Författaren. Uppvuxen i Finland efter kriget. Ensamstående mamma. Fader okänd. Tvångsförflyttad till ”Lyckolandet där ingen var lycklig. Där allt var glänsande, polerat och blankt. För fint för en nådeunge som längtade efter hårt surt bröd och sitt eget liv.” En nådeunge som hamnade på Asyl 21 där doktorn hette Komiform. En nådeunge som skrev ett Ode till all personal, Asyl 21: ”Ni kommer med en frisk fläkt och lätta steg för att vårda oss ännu en dag. Jag tackar er alla ur djupet av mitt hjärta. Ni tål allt, orkar allt och ni hjälper oss i vår smärta och ni är glada. En är tvilling och en har norska anor.” Röster om boken: – De här texterna är helt underbara! Tack vare det sparsmakade uttrycket stimuleras den egna fantasin, mellan raderna. – Alltså satan perkele jag börjar gråta hela tiden när jag läser. Det är som om det var mitt! Så jävla rakt i! – Den här boken ska ha alla litteraturpriser som finns! – Jag brukar inte läsa den här typen av böcker men den här slukade jag. Gripande ända in i själen. – Den säger så oerhört mycket med så få ord. Fantastiska texter!