"Sygdommen til Døden. En christelig psychologisk Udvikling til Opbyggelse og Opvækkelse af Anti-Climacus, udgivet af S. Kierkegaard" utkom d. 30 juli 1849. Den sjukdom till döds, som är föremål för analys i denna bok, är förtvivlan. Förtvivlan är en andlig bestämning och förhåller sig till det eviga inom människan. Det eviga kan människan inte bli av med, eftersom hon inte kan bli av med sitt själv. Förtvivlan är en sjukdom i självet, och bara den som äger medvetandet om att vara ett själv har möjligheten att förtvivla, vilket också ligger till grund för möjligheten att bli helad. Kierkegaard beskriver med dräpande ordalag den förtvivlan som har sin grund i oandligheten, medan de andra formerna av förtvivlan att i förtvivlan inte vilja vara sig själv, och att i förtvivlan vilja vara sig själv analyseras med den knivskarpa dialektik som utmärker Kierkegaards bländande stil, och som medför att ingen kan undgå att känna sig träffad. Boken tillhör Kierkegaards mest betydande psykologiska verk och räknas till den psykologiska världslitteraturens klassiker. Denna utgåva av Sjukdomen till döds är den första fullständiga utgåvan av detta verk på svenska sedan 1881.