Utställningen undersökte begreppet skönhet under tre olika perioder i Danmark och Sverige: den romanska tiden, modernismen och nutidskonsten. De tre nedslagen valdes på grund av de bildmässiga och de betydelserelaterade elementen i de olika skedena. Som exempel på den romanska skönhetsuppfattningen visades träskulpturer från Historiska museet i Lund och från Nationalmuseet i Köpenhamn. Skulpturerna kännetecknas av att de tillhör en religiös motivkrets med ett bestämt rituellt syfte. De har ett stramt och genomarbetat uttryck som skapar ett estetiskt rum med en andlig laddning. Andra delen gör ett nedslag i den dansk/svenska modernismen med konstnärer som Hilma af Klint, Vilhelm Lundström och Christian Berg som aktualiserar de symboliska och rena aspekterna av det romanska formspråket. Här visades t ex Hilma af Klints andliga abstraktioner från 1915. Vilhelm Lundströms måleri från 20-talet har ett stramt, klassiskt uttryck som särskilt i kvinnofigurerna hänvisar till madonnabilder. Christian Bergs skulpturer rymmer variationer och negationer över människan, kvinnokroppen, utformat i ett rent, transparent och abstrakt formspråk. I nutidskonsten sattes fokus på konstnärer som arbetar med gestaltning av eklektiska, gåtfulla och mystiskt laddade bildrum, som Leonard Forslund och Meta Isaeus-Berlin. I Meta Isaeus-Berlins installationer tematiseras det sköna både på ett historiskt och personligt plan med hjälp av enkla grepp och material hämtat från vardagen. Leonard Forslund visade i utställningen en parafras över Piero della Francesca som på en gång kopplar samman ungrenässansen med en nutida mystifierande och odefinierbar religiositet.