Jag är på många sätt en lyckligt lottad människa. Ändå behövde jag tillåta mig att skriva en bok om livssorger. De där sorgerna som jag så ofta har ogiltigförklarat, förnekat och gömt djupt inom mig för att det är bekvämare - och kan hända mer välkommet - att visa upp glädje och framgång för världen.

Men det finns sorger som inte hindrar skratten att porla. Det finns sorger som är som ett stilla vågskvalp mellan det förlorade och vunna på själens strand. Det är ofta en osynlig sorg som kanske, i grund och botten, definierar en människa mer än allt annat hon har identiferat sig med.

De här texterna handlar om vemodet som finns både när jag blickar tillbaka och framåt i mitt liv. Om att sörja de stora förlusterna, men också de små och vardagliga. Försummelser, svek, val, ånger, det icke levda, åldrandet och livets förgänglighet. Ännu mer handlar boken om att finna sig själv, kärlek och tacksamhet mitt i - och på andra sidan om sorgerna.