Gunnar Lundqvist var sjutton år när han för första gången trädde in genom porten till Frälsningsarméns krigsskola med devisen "Blod och eld" till minne av arméns grundare, general William Booth. Han lämnade bakom sig sin uppväxt i predikanthemmet i en liten by i Arjeplog. En ny värld öppnades för honom. Från den första dagen följde han den maning som mötte de nya kadetterna: "Bränn broarna till det som varit." Nu fick ingenting hindra honom från att leva sitt liv för arméns och Guds rike. Nu var det arméns order och reglementen som bestämde hans liv.

Efter flera års självuppoffrande arbete mötte Gunnar frälsningssoldaten Ulla-Britt. Kärleken till henne fick honom att sätta sin egen känsla och vilja i första hand. Utan att fråga sina ledare förlovade han sig och avskedades för sitt tilltag. Inte förrän Ulla-Britt blev kadett på krigsskolan återtogs Gunnar som officer. När de efter år av väntan gifte sig blev det ett offentligt armébröllop med löften att "tillsammans leva för Gud och kämpa i Frälsningsarmén".

Gunnar Lundqvist ger en inträngande bild av hur det var att arbeta i Frälsningsarmén i mitten av 1900-talet. Bristande personalvård blev upptakten till att Gunnar och Ulla-Britt efter tio års gemensam tjänst, i en smärtsam process, bröt upp från Frälsningsarmén. Båda makarna studerade vidare. Gunnar blev präst i Svenska kyrkan och Ulla-Britt diakon. Gunnar Lundqvists skildring av livet i Frälsningsarmén innebär ett starkt ifrågasättande av den patriarkaliska ledarstil och William Booths trostolkning som präglade Frälsningsarmén i mitten av 1900-talet.