Kärleken och döden är två motiv som genomsyrat all kultur sedan urminnes tider. Hur kommer det sig, undrade Süskind som ung, att människor i romaner aldrig går på toa? Inte i sagan heller och på operan, inte på teatern, på film och i bildkonsten. En av människans viktigaste, emellanåt, mest trängande, ja livsnödvändigaste aktiviteter förekom inte i konsten. Istället sysslade den jämt och ständigt och utförligt och varierat i all oändlighet med kärlekslycka och kärlekskval. Och döden? Döden har blivit tystlåten, och den bjuder tystnad, och vi gör den gärna den tjänsten att tiga, ja, vi tiger ihjäl den. Och detta inte därför att vi ingenting vet om den det är ju som bekant det minsta skälet att hålla mun nej helt enkelt därför att den är en notorisk negativist, en glädjedödare, en riktig pessimist, och med sådana vill vi inte ha något att göra i våra dagar. På ett lättsamt, humoristiskt och engagerat vis resonerar Süskind kring kärleken och döden och hämtar exempel både från sin egen vardag och från världslitteraturen. Tre historier och en betraktelse innehåller fyra noveller skrivna mellan 1976 och 1995 av den tyske författaren Patrick Süskind. Vi får möta en ung konstnärinna som letar efter något hon tror att hon saknar. En erfaren schackspelare utmanas av en främmande man som satsar högt och vinner hela omgivningens sympati. I sin sjuksäng skriver Monsieur Mussard ner sin fasansfulla upptäck som för evigt kommer att förändra livet för alla som tar del av den. Som i Süskinds tidigare romaner, Parfymen och Duvan, är det människans utanförskap i konfrontation med omgivningen som är huvudtemat för dessa historier. I betraktelsen Amnesi in litteris gläntar den hemlighetsfulle Süskind på dörren till sin egen litterära värld och låter oss ta del av vilka böcker som betytt mest för honom och hur de påverkat honom som människa och författare.