De fem första dagarna i Uganda gick åt att acklimatisera sig och svetsa samman gruppen då vi kom från olika församlingar. Vi reste 16 personer i en liten buss, avsedd för 25 personer, vi var 16 i gruppen och resten av platserna gick åt till en guide och allt vårt bagage. Vi reste runt till olika djuriska sevärdheter samt fotade en massa av dem samt resorna till och från de olika platserna. Vi blev också fena på, att skjuta på bussen. Chaffören hade en otrolig förmåga att tro att det hjälpte med att bara hålla foten på gasen för att komma loss. Det var inte alltid hans fel att vi fastnade. Motiven på alla dessa bilder är det möjligt att få se som turist, med lite tur, utom busskjutningarna. När vi kom till Tanzania var det tvärt om. Vi reste dit för att bilda oss en uppfattning om möjligheten till samarbete med Bukoba och dess luterska kyrka. Tack vare att församlingen ville visa oss alla sina verksamheter, gjorde att vi kunde komma in bakom “kulisserna”. Det vi fick se var bara en bråkdel av allt de gör. Kyrkorna i Tanzania, både den Luteranska och Katolska står för det mesta av all utbildning. Man driver Kindergarten, skolor, högskolor, spädbarnshem, hem för gatubarn, yrkesutbildningar, dövskola/blindskola, rådgivning i äktenskapsfrågor, medling när grannar/släktingar stjäl mark från de barn vars föräldrar avlidit i AIDS mm. De är även delaktiga i det stora sjukhusen “i skogen” Ndolage, samt hjälper till med Aidsfamiljer och bygger hus i den mån det går till de som inga har. Ett mycket gripande möte var att få besöka en AIDS-familj, där mamman var ensam med fyra barn. Barnen var mellan 8-16 år, men de yngsta gick i samma klass trots ålderskillnader. Likadant var det med de äldre. Troligen hade det inte vart någon ordning på skolgången tidigare. Det är lätt att bli chockad när man kommer hit för första gången, men alla utstrålar en stor värme, även de som har det svårt. Utvecklingen går fort i både Uganda och Tanzania. Länderna har hoppat över flera steg i bland annat teknikutvecklingen. Internet-kaféer finns i nästan varenda by. Internet är inte så vanligt att ha hemma, men nästan alla som har ett jobb har mobiltelefon. Det är full mobiltelefontäckning i båda länderna. Vanliga telefoner finns inte i hemmen. Det byggs mer eller mindre överallt. Framtidstron är stor, men b.la. i Tanzania är det brist på personer i åldrarna 20- 50 år. De flesta av dem har dött av AIDS.