En präst sa en gång att det är Vår Herre som har givit oss vinet, men det är Djävulen, som har sagt att om du destillerar det, blir det starkare! Tacka Fan för det!
Varför en snapsvisebok? Tja, ett av skälen är väl att ämnet är outtömligt. I rent bokstavlig bemärkelse t.o.m.
Ett annat kan vara att författarens kommentarer till visornas uppkomst och annat kringsnack inte är så vanligt i andra liknande böcker.
Och varför skriver man till att börja med snapsvisor - denna mycket lilla kvist på skaldekonstens träd? (Eller oralt traderad litteratur för att citera en av mina söner). Ja, som det mesta är det väl för att roa sina vänner och i någon mån att göra skålandet ännu lite roligare.
Jag såg en annons om Vin & Sprithistoriska museets tävling SM i nyskrivna snapsvisor och skickade in bidrag och kom till min stora överraskning med.
Och så har det fortsatt.
Visorna i denna lilla bok följer i stora drag denna verksamhets tre grundläggande regler; kort text, känd melodi och en liten lustighet i slutet.
Emellertid finns det gott om undantag. Skojighetsfaktorn har ibland gjort att någon eller samtliga regler åsidosatts. (Man måste ibland få roa sig själv eller en mindre grupp med samma referensramar.)
Jag har arbetat som kyrkomusiker i hela mitt yrkesliv. Därav rubriken. Att jag skriver snapsvisor har varit föremål för en del undrande anleten, som undrar hur jag får ihop detta med kyrkomusik. Jo tack, bra.
Och åtminstone på min arbetsplats var ingen förvånad. Tvärtom har man hejat på och dessutom gärna sjungit en hel del av dem. Så det så.
Och som son till en målare får man väl ursäktas för att man ibland blir påstruken
Ett varmt tack till hustrun för goda råd och annan suport (jaja, jag vet, men det är bara ett p till sup!) vid tillkomsten av visorna.
Ett tack också till bröderna i det lilla sällskap som har träffats, ätit, druckit och sjungit snapsvisor i fyrtio år och som jag testat alla mina snapsvisor på.